Det börjar bli en något överväldigande månad. För min personliga del är nog det värsta över, men som kära Mångmamma skrev i en kommentar så verkar det vara många som har det jobbigt nu.
Jag visste att denna höst skulle bli annorlunda, men inte så här! Men för första gången känner jag tydligt att jag har en gemenskap som bär och det ger mig mod, mitt i allt.
Må den som behöver finna ro och vila, den som är ledsen finna tröst och våga sörja. Och må den som känner sig ensam plötsligt upptäcka att det ändå finns någon nära...
Jag visste att denna höst skulle bli annorlunda, men inte så här! Men för första gången känner jag tydligt att jag har en gemenskap som bär och det ger mig mod, mitt i allt.
Må den som behöver finna ro och vila, den som är ledsen finna tröst och våga sörja. Och må den som känner sig ensam plötsligt upptäcka att det ändå finns någon nära...
2 kommentarer:
Tack för vackra omnämnande och jag känner igen mig i din förhoppning om en lugnare och stillsammare vinter - om jag nu tolkat dig rätt!?
Turbulensen på känslofronten är tärande, allt elände, all ondska, alla illasinnade tankar är förfärande men likväl danande!
I alla fall väljer jag att se det så!
En fantastisk höst tillönskas - å det varmaste!
Kram/E
Jag vet inte vad jag tänkte, kära du... Ett hopp till mänskligheten kanske... Stor kram på dig!
Skicka en kommentar