söndag 20 mars 2016

Tårar, skratt och hopp

Börjar lyssna på boken med viss skepsis, trots pojkvännens lovord. Hittills har nobelpristagare inte imponerat på mig. Men denna vill jag tycka om. Jag vill att den ska öppna mina sinnen kring andra världskriget på ett nytt sätt, med nya perspektiv. Kommer jag bli besviken? Skepsisen är bäst att behålla till motsatsen är bevisad.

Orden... de går rakt in i hjärtat. Det tar en liten stund innan jag får grepp om bokens upplägg - men jag älskar orden. Oftast fungerar översättningen perfekt, men ibland undrar jag varför det inte används andra ord - men som jag älskar människornas berättelser. De driver mig till tårar, men även skratt och hopp.

Krigets ansikte är sällan lätt att se, för mig blir det bara information på information. Men nu öppnar sig min förståelse (om det nu går att förstå ens lite grand). Kriget har inget kvinnligt ansikte ger människorna ansikten. Inte bara vitryssar, ukrainare och ryssar utan också tyskar. Alla får bli människor, och monster, och plötsligt är det lite lättare att förstå hur kriget påverkat världen.

Inga kommentarer: